B△STILLE

Efter några timmar kaosartat köande (Fryshuset har verkligen det värsta läget för köande, och så är jag nog rätt bortskämd med fungerande kösystem) så stod vi bara några meter från scenen och såg Bastille och det var väl typ en av de bästa sakerna som har hänt i år (kan vi prata lite om Dan's dialekt för jesus take the wheel hörrni).
 
Idag har jag pluggat medeltidslitteratur vilket måste vara något av det tråkigaste som finns, och nu ska jag åka till Linnea som äntligen har kommit hem och fråga ut henne om hur USA har varit. Så avundsjuk.

år&dar

Dagen började inte på topp men slutade desto bättre med lord of the rings häng innan jag drog iväg till Mosebacke för att se år&dar. Det var ett tag sen sist. Adam sjöng lite Lou Reed mot slutet och det var fint, plus att jag blev dökär i ett annant band som spelade. Oh my O heter dom och jag tycker att ni kan gå och lyssna lite på deras musik nu för den är svinbra. Klarinetter och allt, himla fancy. 

underneath and unexplored

Jag sa ju att jag skulle komma med mer The xx bilder. Bättre sent än aldrig.

Annars så har hösten ÄNTLIGEN kommit, det har varit skitväder hela dagen och jag är så lycklig. Har struntat i att ha musik på för att höra regnet utanför, älskar det. Nu börjar det bli sent och jag ska hetsplugga lite glosor och grammatik (har språkdag imorgon - tyska, latin, franska och svenska). Toodles.

love buckles under the strain of those wild nights

Den här dagen har varit seg och full av små jobbiga problem så nu spelar jag Arctic Monkeys nya skiva på högsta volym och tänker tillbaka på när jag och Molly såg dom på Hultsfred. Vi var längst fram och trodde att vi skulle bli ihjälmosade mellan kravallstaketet och alla galna jävlar bakom oss, och herregud vad bra det var. Om (när) dom åker på turné och om (när) dom kommer hit måste vi se dom igen för jag behöver en ny dos av Alex Turner. Den människan är inte okej på något sätt.
 
(Dom spelade förresten mad sounds för första gången på vår spelning mvh cool)

popaganda, andra dagen

Den andra dagen av Popaganda började med ett par timmars köande innan festivalområdet öppnades. Vi ville vara långt fram ju.
 
Tack vare ett ordentligt kösystem och fina människor som jobbade på festivalen såg det såhär bra ut när vi gick mot scenen. Mannen i vänstra hörnet var mycket tydlig - lämnar ni ledet och försöker springa åker ni ut. Ord men inga visor. (notera att folk ser ut som kossor på grund av regnponchos från ben and jerry's)
 
De första banden var inte så bra så jag fotade åt andra hållet istället.
 
Allt var ju faktiskt inte dåligt. Jens Lekman pratade på ett sånt där poetiskt sätt mellan sina låtar som bara låtskrivare gör, och Hot Chip kom med dansmusik som jag tyvärr inte kunde hoppa till då min blåsa höll på att sprängas.
 
Moa var nog lite trött på att vänta vid det här laget, men konstaterade att Håkan ändå var värt det. För nu var det snart dags.
 
Sen kom han och vi glömde bort kissnödigheten och behovet av vatten för allt var Håkan och just då var det omöjligt att må bättre än vad vi gjorde.
 
Mer The xx och möjligen Håkan to come. Jag fotar mycket under konserter okej.
 
 
 

popaganda, första dagen

Vad måste hända för att jag äntligen ska få ihop ett blogginlägg? Jag måste bli sjuk!! Har legat hemma sen igår och klagat på att mina bihålor gör sååå ooont och sen vägrat att använda nässpray för det är sååå obehagligt och jag kooommer inte få bihåleinflamation det gör bara jääätteont.
 
Kan ju säga att mamma har börjat bli lite irriterad vid det här laget.
 
En positiv sak med att vara inlåst hemma (när dom sista sommarstrålarna skiner utanför, skitkul verkligen)(nämen vadå bitter) är att jag äntligen tagit ann mig att redigera bilder från Popaganda. Har haft lite svårt att skriva inlägg med många bilder på senaste tiden, inget passar liksom ihop. Men nu skiter jag i allt vad harmoni heter och slänger in olikt redigerade bilder i en salig blanding. Sånt kan också vara fint ibland. Faktiskt.
 
Det var rätt grått när jag och Moa gick ner mot Eriksdalsbadet på fredagseftermiddag, men vi var så peppade att vi knappt märkte av det. 
 
Eftersom det inte var så mycket folk än och det bara var små band som spelade gick vi till Monkis buss. Där kunde man få gratis kläder, och det tyckte vi lät väldigt trevligt. Jag tog en söt blus som jag är helt kär i.
 
Sen kom Julia och Matilda också. Matilda hade lyckats få in ett paraply vilket är beundrandsvärt då man blir muddrad enda in på huden ungefär.
 
Vid lilla scenen såg vi MS MR som Julia vägrade att missa, och det var bra för dom var riktigt duktiga och Lizzy Palpigner var så himla bra live. Och sen är hennes hår typ, det finaste som finns.
 
Sen ville Julia och Matilda se Jessie Ware, som verkade jättemysig men jag och Moa blev plötsligt extremt hungriga så vi gick upp till Skanstull och köpte sushi istället.
 
Vi hade sällskap av en Linnea också som vi hittat tidigare på festivalområdet. Linnea har varit min popagandakompanjon sen jag gick första gången 2011. Här sitter hon och byter sulor som jag sen tvingades ha i min väska. Men jag tycker ju om henne så jag bär hennes sulor any day.
 
Vid stora scenen, dit vi gick för att möta upp Julia och Matilda, hittade jag småglinen på övre bilden i.e min lillasyster med hennes gäng. Sen fotade jag ett flygplan och fick denna reaktion från en av de manliga 98orna "OH MY GAAAD DET SER UT SOM ETT X IT'S A SIGN JOHANNA IT'S A SIGN". Större entusiasm för The xx är nog svår att hitta.
 
Först skulle Noah and the Whale spela dock. Det behövs bara lite svänging indie pop för att få popaganda att slå på sitt absoluta mys mode och såpbubblorna fyllde den skymmande himlen. Efter spelningen, som självklart avslutades med 5 years time, satt vi i en timma och klagade på att mobilerna inte fungerade (man borde ha vant sig tycker man men icke) innan det började skrivas X på kinderna och folk ställde sig upp alldeles för tidigt.
Det var dags för The xx. 
 
Jag tog cirka 2019248 bilder under The xx och tänker ge dom ett eget inlägg istället. Plus att jag har en till dag av Popaganda att skriva om (som bestod av Håkan och bara Håkan ungefär). Men nu ska jag äta lunch, toodles.
 
 

du är det finaste jag veeet

när allt annat är helt faaalskt och feeel
 
I HELGEN HAR JAG VARIT PÅ POPAGANDA OCH FRAMFÖR ALLT SETT HÅKAN. Jag ORKAR verkligen inte skriva en lång fin djup text om hur otroligt jävla underbart det var. Det var första gången jag var på en konsert och verkligen kunde varenda låt. Det var första gången jag på riktigt storbölade under en hel låt (för sent för edelweiss herregud i himlen). Fyfan vad det kändes enda in i hjärtat. 
 
Popaganda var sjävklart mer än bara Håkan och jag ska redigera mer när jag inte typ, gråter så fort jag ser på bilderna. Funderar också på att gå igenom alla bilder jag har tagit på tidigare Popagandor (pluralform av Popaganda??) och göra något inlägg av det. Efter tre år har jag börjat bli ordentligt fäst vid den där lilla festivalen. 

mando diao

Idag spelade Mando Diao på Gustav Adolfs torg och under början av konserten var det en solnedgång som lyste upp hela slottet och det var så jävla pretty ni förstår inte. Konserten var jättejättejättemysig men holy fuck jag är så trött nu, känner att jag kommer bli otrolig osammanhängande snart så godnatt på eeer.
 
Also hur jävla fin är inte Björn???? Kunde inte sluta titta på människan.