en morgon

 

halloween

 

mer småland

Under slutet av höstlovet var jag som sagt i Småland. Det var jag och pappa som åkte ner, han körde och jag stod för musiken vilket han inte var särkilt förtjust i. Men jag spelade lite Status Quo emellanåt för att göra honom glad. 
 
Här ser ni honom förresten, den där långa figuren. Vi gick väldigt mycket, när det inte regnade, för det bästa med att vara hos farmor är all skog som vi får gå runt som att vi äger den. För det gör vi, vilket också betyder att vi måste sköta om den med jämna mellanrum, vilket faktistk är kul det också.
 
Det regnade som sagt.
 
Där fanns också ett gäng kusiner. Vissa som kom springande med en kudde under armen och andan i halsen för att dra iväg mig från regndropparna så att jag kunde säga hejdå innan de åkte hem till sitt, vilket enligt mig ligger allt för långt bort. Andra tar studenten snart och någon ska åka till Indien och är förfärad över bristen på elektricitet och trafikvett som hen kommer utsättas för.
 
Vi spenderade mycket tid inne på grund av, ja, regnet. En del hade iPads som dom kunde roa sig med.
 
Och så fikades det mest hela tiden.
 
När vi tröttnat på TVn och iPadsen och kortspelen började vi utforska farfars samling av dokument och brev som skickats mellan olika släktingar genom åren. Där fanns bland annat brev som skickats mellan Agnes och Hildur, daterade 1916, som handlade om allt från jordbruk till familjeproblem. Och så fanns det massa dagboksanteckningar av farfar själv, men dom är fortfarande lite jobbiga att läsa.
 
Och sen bar det av hemåt.
 
(Tycker förresten himla synd om alla som skulle se Vampire Weekend. Kram på alla er som är ledsna.)

småland

var regnigt och ruskigt men också full av släkt och värme och saknad. 

alla hatar att pussla ihop himlen

Livet består av plugg, pussel och te. Lite jobbigt och lite bra. Väldigt lite tid. Men på sportlovet ska jag nog till London med min familj och det gör mig glad.
 
(Har förresten inte stött på katten igen. Mycket sorgligt.)

nu är det ändå höst på riktigt

 

tredje oktober

Ville egentligen bara visa hur fina träden har börjat bli och berätta att nu ska jag minsann kolla på film för jag har ingen skola imorgon. Puss.

hittade en ny vän

Bekantade mig med den här raringen på väg hem från skolan. Hen gillade att stryka sig mot mina ben men blev lite rädd för kameran. Efter att tag blev jag övergiven för något som rasslade i buskarna, och jag ville helst inte tänka på vad det var för någonting. Så jag gick hem och drack kaffe istället. 
 
 

utsikten

I veckan har jag fotat två väldigt olika morgonväder. Längtar till tiden då solen går upp så sent att jag kan se soluppgången varje morgon.
 
För två år sedan skrev jag förresten ett inlägg på en gammal blogg om utsikten från mitt rum. Här kan ni läsa och kolla igenom andra inlägg som fetus-johanna skrev om det nu skulle falla er in.

love buckles under the strain of those wild nights

Den här dagen har varit seg och full av små jobbiga problem så nu spelar jag Arctic Monkeys nya skiva på högsta volym och tänker tillbaka på när jag och Molly såg dom på Hultsfred. Vi var längst fram och trodde att vi skulle bli ihjälmosade mellan kravallstaketet och alla galna jävlar bakom oss, och herregud vad bra det var. Om (när) dom åker på turné och om (när) dom kommer hit måste vi se dom igen för jag behöver en ny dos av Alex Turner. Den människan är inte okej på något sätt.
 
(Dom spelade förresten mad sounds för första gången på vår spelning mvh cool)

av sju miljarder människor har en procent gröna ögon

och en av dom bor vägg i vägg med mig.

du är det finaste jag veeet

när allt annat är helt faaalskt och feeel
 
I HELGEN HAR JAG VARIT PÅ POPAGANDA OCH FRAMFÖR ALLT SETT HÅKAN. Jag ORKAR verkligen inte skriva en lång fin djup text om hur otroligt jävla underbart det var. Det var första gången jag var på en konsert och verkligen kunde varenda låt. Det var första gången jag på riktigt storbölade under en hel låt (för sent för edelweiss herregud i himlen). Fyfan vad det kändes enda in i hjärtat. 
 
Popaganda var sjävklart mer än bara Håkan och jag ska redigera mer när jag inte typ, gråter så fort jag ser på bilderna. Funderar också på att gå igenom alla bilder jag har tagit på tidigare Popagandor (pluralform av Popaganda??) och göra något inlägg av det. Efter tre år har jag börjat bli ordentligt fäst vid den där lilla festivalen. 

en solnedgång och massa trams

Varje år sen året jag föddes har min familj åkt iväg till Bålsta över en helg under sensommaren, precis efter att skolan har startat och vardagen börjar ta form igen. Dagarna spenderas på ett landställe tillhörandes en gammal jobbarkompis till min mamma. Hela jobbarkompisens släkt är där - barn, föräldrar och syskon med familj. Under åren har några försvunnit, barn har flytt sin kos och föräldrar har dött. Men det brukar bli rätt trångt ändå. Och himla mysigt.
 
Det är det jag har gjort den här helgen, och jag fotade massor. Men idag var en sån där dag när photoshop inte riktigt var min kompis, och nu är klockan alldeles för mycket. En fin solnedgång hade vi i alla fall.
 
Jag måste sluta skriva såna här konstiga inlägg när jag egentligen borde sova. Förstår dom inte ens själv dagen efter ju.